Stolt husägare!
* Vi äger vårt eget boende och kan tapetsera om eller slå ut en vägg utan att fråga hyresvärden
* Vi betalar till oss själva och till slut är lånen färdigbetalda! Med hyresrätt slängs pengarna ut i tomma intet.
* Vi har vår egen trädgård där vi kan odla, äta middag, slå upp en pool, ligga och sola, tvätta bilen, osv osv
* Vi slipper vakna mitt i natten av att grannen springer i trappuppgången
* Vi slipper ligga sömnlös mitt i natten för att grannen har fest och inte har vett att sänka musiken
* Vi slipper vakna av att grannen står och PISSAR mitt i natten
* Vi slipper hoppa högt varje gång morgontidningen slängs in i brevinkastet.
* Vi har en helt annan kontakt med våra grannar
* Vi har mer plats att ge husrum åt våra gäster
* Vi har vår egen tvättstuga
* Vi behöver inte tänka på att vara tyst efter 22
* Vi kan älska, vart som helst, högt och länge
* Vi slipper störa oss på att grannen röker på balkongen
* Vi kan skaffa en utekatt
* Vi har en trädgård som våra barn kan leka i
* Vi lever ett Svensson-liv (öh.. är det en bra grej??)



Kärlen KAN vara enkel....
"Vem sa att kärleken skulle vara enkel?"
Det är väldigt ofta man hör de orden....
Men... vem säger att den ska vara svår?!?!?!
Av egen erfarenhet vet jag att den kan vara både lätt och svår... Men framför allt har jag ocskå lärt mig att jag kan göra den så enkel som den faktiskt är!
Hur många gånger har vi tjejer inte undrat "varför gör han så?" varför sa han så?" "tycker han inte om mig
längre" "vill han inte träffas mer".
Och så tänker vi "NÄ! nu ska banne mig jag inte gå och vänta på honom, och vill han träffa mig så får han höra av sig! Jag klarar mig utan honom"
Stolthet. Tror jag det kallas. Eller ett sätt att skydda sig från att bli sårad.
Problemet är att killar kanske tänker samma sak!! "Varför beter hon sig så?" "Vill hon inte dejta mig?"
"vad menade hon egentligen med det där hon sa?" Till slut hamnar vi i en ond cirkel, där INGEN vågar svälja sin stolthet och där BÅDA är rädda för att bli sårade.
Idag har jag lärt mig att kommuniation och öppenhet är det allra viktigaste i ett förhållande. Jag har
aldrig varit osams med min sambo i mer än en kvart innan vi har pratat ut och kramas igen. Och det tror jag är nyckeln till vår framtid. Vi går inte runt och grubblar på vad den andre tänker eller känner. Vi frågar rakt ut istället! Och jag är förvånad, vad många gånger man får höra raka motsatsen till vad man först var
rädd för att få höra... Mycket av all den tjafs vi stöter på i tillvaron är bara missförstånd! För att vi själva lägger in en tolkning som passar vår sinnesstämning just då....
Så gör det inte svårare än vad det är!!! Och tänk inte för mycket! Ta kontrollen över DIN DEL i förhållandet och ta upp kommunikationen innan det blir större än vad det egentligen var från början. Det är nyckeln till livslång kärlek.
Lycka till där ute!
Vi två alltid

Evelina ville måla en bild av kärleken mellan mig och Patrik.
Hon fick lyssna på "vår" låt:
"Svenska Hjärtan" med Lasse Lindh
Och jag bad henne tänka speciellt på refrängraden "jag ger dig inte min morgon och inte min dag, du får nåt så mycket bättre, du får hela jävla jag"
Så här blev resultatet.
Tack, älskade Evelina
Aprilskämt?
Tre friade för gruppvåldtäkt
Tre män som åtalats för gruppvåldtäkt på en 15-årig flicka i Karlskoga i november friades på måndagen. Karlskoga tingsrätt anser inte att flickan utsatts för våld eller hot. Även om hon var berusad var hon inte i hjälplöst tillstånd, anser rätten enligt SVT Tvärsnytt och TV4 Mälardalen.
Enligt åtalet var flickan kraftigt berusad och hjälplös när männen - 18, 20 och 25 år gamla - tvingade sig till sex.
Snälla snön....
Men det är det banne mig värt!
Jag vill inte ha en hel vintersäsong med mulet och regn och tio plusgrader! Jag vill kunna ta på mig mina snygga vinterstövlar och mysa i det där vita pudret, jag vill kunna se ut genom fönstret och se något ljusare än bara deppigt mörker redan kl 14 på eftermiddagen!!
Kära snön.... Allt illa jag sagt till dig, alla svordommar som yttrats, jag tar tillbaka alltihop!!! Bara du återvänder!
Snälla snön kom tillbaka!!!!
Vi ska vara glada över att vi är ledsna ibland
Livet är en enda lång resa, där vi hela tiden lär oss att leva. Motgångar gör oss starkare. Det lär oss att förstå hur vissa saker hänger ihop. Nästa gång gör vi inte samma misstag, förhoppningsvis. I alla fall inte lika stort som det förra misstaget.
Våra sinnen måste få uppleva känslan av sorg, ilska, uppgivenhet. Hur skulle vi annars kunna veta när vi känner oss glada, motiverade och nöjda? Tänk om våra liv bara gick sin gilla gång, och bara flöt på utan problem eller oro. Hade vi då uppskattat de glada stunderna lika mycket? Hade vi uppskattat att få beröm av chefen? Eller att få en fin komplimang? En solig dag på stranden?
Inget kan existera utan sin motsats. Hur vet när något är ljust om vi inte vet vad som är mörkt? Människan behöver hela tiden något att referera till.
Alltså ska vi vara glada över att vi är ledsna ibland. Då har vi vett att uppskatta det goda livet.
Vad är det jag vill egentligen?
Fritt arbete. Styr min tid själv.
Får jobba inom mitt kompetensområde.
Ute och reser och träffar människor. Ska sälja in en idé som jag själv tror på.
Bör alltid ge 110% för att nå resultat.
Får lön utefter vad jag presterar.
Kan ta ledigt om det har gått bra, får jobba lite extra när det går mindre bra.
Ledig helger.
Alternativ 2
7-16 jobb
Får jobba "under" min kompetens.
Förmodligen ett kontor, sittandes framför en dator. Mycket pappersarbete, beslut som ska tas, saker som ska följas upp. Eller kanske i butik, packa upp varor och prismärka.
Kan ta det lugnt om jag känner mig lite hängig en dag.
Får ut en fast lön om jag har jobbat mina 40 timmar per vecka.
Har mina fasta semesterdagar.
Kan ev behöva jobba helger.
Vad är det egentligen jag vill? När jag sätter upp det så här så känns det plötsligt självklart. Ändå funderar jag på det... Ett lätt jobb där jag får ut en vettig lön men där det kan bli tråkigt i längden, eller ett lite mer krävande jobb som däremot är roligare och friare, och där förtjänstmöligheterna är vad jag gör det till.
Vad är bäst? Jag kanske aldrig får svar på den frågan.. Det är väl bara att leva, jobba och upptäcka världen, och tids nog visar det sig nog vad just mitt kall här i livet är.....
De är alla helgon...
Det är fruktansvärt skrämmande att tänka på, att så många människor fick offra sina liv för att vi andra skulle kunna överleva. Det var just i Tyskland man fann lösningarna på diverse problem som påverkade den mänskliga kroppen, som exempelvis kraftig nedkylning. Miljontals människor har fått sätta livet till, allt för att vi ska kunna få rätt vård när en olycka händer. Tack vare dem, lever i. Vissa människor var mer värda än andra......Det är så att man mår illa...
De är alla helgon....Må vi aldrig glömma det.
Höst höst höst höst...
Det är mörkt när man kommer hem från jobbet.
Man blir nästan lika förvånad varje gång. Varje år när hösten kommer tänker man "Men gud, är det redan mörkt?? Vad fort det går!"
Och varje år känns det lite tungt att gå upp, och lite tungt att hålla igång på jobbet hela dagen, och lite tungt när man kommer hem och är jättetrött, blöt och hungrig och bara inte ORKAR ställa sig och laga mat!
Och inspirationen faller och energin är låg, och man bara längtar tills snön kommer och till advent och julen allt roligt som händer då. Men innan dess ska hela november tas igenom....
Men varje år är det lika mysigt att kura ihop sig under en filt, ta en kopp te, läsa en bra bok och titta ut på regnet genom fönstret, och slippa känna något dåligt samvete för att man inte går ut. Och hur många tider på året kan man njuta av det egentligen?
Det går ju faktiskt inte....
Det går ju faktiskt inte. Jag inser det nu. Jag har fallit för frestelsen, hoppat på tåget, hängt med strömmen. Jag vill inte längre gå min egen väg och stå utanför, jag vill vara med och leka!
Så, vi får väl se hur pass duktig jag är på att blogga... Dagbok har ju aldrig varit min grej riktigt... månadsbok kanske... jag skriver när det händer nåt speciellt..... Tydligen har det inte hänt så mycket i mitt liv då!! hehe...
Nåja.
Bloggvärlden, se upp! Här kommer jag.

